Vi satt där och tittade på när solen sakta sänkte sig ned över havet, 4 år senare satt vi där igen på samma dag och förlovade oss.
I dag 11 år senare så kommer jag hem efter en rörig överfylld dag av arbete och vill liksom inte göra någonting.
När jag öppnar dörren hemma möts jag av mina söner och min fru som är alldeles fulla av bus i ögonen, de gratulerar mig med choklad och fina röda rosor, maten står på bordet och jag får kramar av alla.
Då när jag bara skall få sätta mig och bli ompysslad innan maten så får min fru migrän.... :-(
Jag fixar det sista medans hon går och lägger sig, jag får göra min favorit dessert, choklad fondant,
Vi äter o fikar ihop sedan nattar jag barnen och Malin får gå o lägga sig :-(
Jag glider ner i soffan och tänker inte göra något mer i dag, då....
Jag läser ett inlägg på facebook som min "PT" har skrivit.
Hon skrev om sin träning i dag som innehöll både löpning och plankan i 8,5min. Mellan raderna skrev hon till mig:
-Upp o hoppa ifrån soffan och ge dig ut NU... Och så fick det bli(jag vågade inget annat) det blev faktiskt strupen upp, två varv runt Åsbotorp sedan strupen ned.
Totalt 5,4km i -10 grader.
Nu dusch och slappa...
Ha det.... Frykenmo
Du är en underbar människa Thomas, och din kära Malin gör rätt i att vakta upp dig! Likaså är hon värd all uppvaktning du kan ge henne med.
SvaraRaderaMed ditt alltid trevliga sätt och den livsglädje du uppvisar är du till stor inspiration. Tack för ett underbart inlägg och bra jobbat!! Ta hand om din kära när hon vaknar :)
Kram till er båda