Jag har sprungit den förut men för sonen var det premiär, det är en bra kuperad trevlig milrunda som sätter skräck i många Skövdebor pga sin kupering.
Son och jag trampade iväg vid nio tiden i morse, lite vatten och en påse gelehallon som vi hade lovat oss som belöning.
Det gick bra hela vägen och lillkillen kämpade med sina funderingar vad det var som var tröttast, benen eller om det var hjärnan som bara sa till benen att de var trötta... :-) jag springer bredvid stöttar och lyssnar.
Efter 5-6 km så kommer det en långbacke för att in till mål ha det riktigt kuperat.
Trodde han skulle fixa det på 1:30 med en del gnäll sista två då man springer på stigar som han känner igen, men så fel jag kan ha.
När vi har ca 2km kvar så kliver han upp en nivå i backarna, ökar frekvensen och håller en högre fart de sista två in i mål än vad han håll de första två km.
Oerhört imponerad av honom och då jag frågar varför han ökar i slutet så får jag svaret:
-Nu är jag så trött på det så nu vill jag komma i mål fort :-)
Den första bilden är efter 6km då har vi de tuffaste backarna framför oss, den andra bilden är efter målgång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar